Man kan kalla filning förbehandling inför slipning eller polering. Filar finns i olika konstruktioner och utförande. Fila gör man för att kunna få en yta som man kan slipa på eller polera direkt om man har en väldigt fin fil. Man tar bort alla ojämnheter och ser till att det inte finns några vassa ställen kvar. Kanske vill man forma lite med filen också. Filning kan också vara att man rengör en yta innan lödning.
När man arbetar med filar börjar man med grova filar för att sedan gå över till allt finare filar. Man kan använda samma teknik som smärgel när man går över till en finare fil att vända på arbete så man har de gamla räfforna på tvären. Den tekniken är beskriven nedan under smärgel.
Diamantfilarna har små diamantkorn som är fästade på ytan. Denna yta kan vara mer eller mindre grov. Vill du ha en finare yta så gnid filarna mot varandra eller fila mot ett stål ett tag. Ofta blir det en ganska grov yta när du använt diamantfilar.
Huggna eller frästa filar har ett räfflat mönster. De finns med dubbelhuggning och enkelhuggning. Enkel huggning lär vara lättast att arbeta med i silversmide.
Nålfilar har också olika grovlekar sk huggning. Huggning 00 är den grövsta och huggning 6 är den finaste. Huggning 6 är mycket fin och kräver väldigt lite efterarbete. Nålfilar tar bara på ett håll, när man för dem framåt. När man för dem bakåt bör man lyfta filen. Vill man bra passning mellan två bitar så måste man vara noga med filningen. För att få en rak slät kant så för man filen framåt och snett över ämnet. Man har olika former på filarna. Så här ser de ut vid ett tvärsnitt:
Efter filning så brukar man få slipa lite. Det kan man göra för hand och med maskin. För nybörjaren så ger slipning för hand större kontroll.
Man brukar använda smärgel eller slippapper. Det finns i storlekarna 220-2500, där 2500 är det finaste pappret. Man börjar med det grövsta för att sedan fortsätta med finare och finare. Tänk på att byta riktning när du slipar annars kan man fördjupa spår efter fil och grövre smärgel. Det är mycket viktigt. En bra regel är att när du bytar grovlek på filen eller smärgeln till en finare, så byt slipriktning, om du kan, som skissen visar nedan.
Smärgel finns som stickor, band och slippapper. Själv arbetar jag mest med slippapper för det kan jag vika och rulla som jag vill. Har jag gjort ett bra arbete med filen så startar jag på smärgel 600. När 600 blir slitet så kan man ta tillvara detta papper och använda som finsmärgel. Så kasta inte utan återanvänd. Efter smärgel så blir det oftast maskinslipning.
När man slipar med maskin så använder man slipvax. Man brukar använda filtskivor för större ytor. Borstar med hår för att komma åt på kluriga ställen. Man kan också använda slipskivor som där är en massa läderbitar som sitter ihop. Det viktiga är att tänka på att det är slipvaxet som slipar, inte trissorna. När man slipar så sätter man vax på trissan och håller ämnet under trissan när man slipar. Detta ger bättre kontroll och tappar man ämnet så hamnar det i väggen bakom. Det är viktigt att man rör ämnet hela tiden för annars kan man få oönskade spår i silvret. Tänk på att vid all maskinanvändning så ha ditt hår under kontroll och ha inget löst hängande som kan fastna i maskinen. Skyddsglasögon är en billig försäkring. Efter slipningen måste allt vaxet bort. Det är mycket viktigt. Diskmedel och varmt vatten brukar gå bra om man är noggrann. Det får inte finns några rester kvar när man ska polera. Slipvaxet förstör poleringsborstarna och går aldrig bort. Dessutom så rispar vaxet på oönskade ställen när det ligger kvar.
Ett alternativ till dessa klumpiga trissor är plasttrissor från 3M. Då behöver man inte använda slipvax för de är förimpregnerade. De utvecklar inte samma värme som vid annan maskinslipning. Grov och finslipning samt förpolering finns det skivor till både borrmaskin och poleringsmaskin. Dessa är dock rätt dyra. Samma sak gäller vid slipning med dessa trissor att man måste röra stycket helst runt hela tiden så det inte spårar.
Efter slipning är det dags för polering. Görs det i maskin använder man tygtrissor och polervax. Samma regler gäller som vid slipning. Det finns även här alternativ att använda 3M trissor för polering och högglanspolering. Efter polering är det dags för vitkokning och klassiskt är att man kratzar. Det går till så att man värmer silvret så det bildas svart oxid på utsidan, sen sköljs silvret i vatten och läggs i syra tills det har fått en vit hinna. Det kallas för kokhud. Detta upprepar man två gånger till och kratzar emellan. Efter syran sköljer man alltid ämnet i vatten innan man tar i det. Man bort kokhuden genom att ta tvål i handen och skölja lätt medan man kratsar (borstar) med en borste med mässingsstrån. Det är viktigt att borsta åt ett håll och är det ett korpusarbete (skål, vas e c t….) så ska det kratsats horisontellt. Det är viktigt att man inte trycker med borsten, den ska glida i tvålet. Jag har dock frångått detta. Jag vitkokar utan kratzning dvs värmer, i vatten, i syra och i vatten 3 ggr. Jag tycker ämnet blir mindre repigt då. Jag högglanspolerar direkt efter vitkokning utan att kratza. Det enda gångerna jag använder kratzing är när jag ska ha en lite mattare yta, har en yta som är full med små fördjupningar eller att ytan är matterad. Då kratsar jag efter att först ha gjort de tre vitkokningarna färdigt. Det klassiska är dock att man kratzar mellan vitkokningarna. Du får välja den metod som passar dig bäst. Tycker man att kratsningen repar poleringen, så är tipset att vitkoka 3 ggr men låta bli att kratsa, samt låta kokhuden försvinna i trumlaren. Efter behandlingen så har man ett tunt skikt av rent silver längst ut. Det gör att silvret håller sig fint längre. Man brukar använda en blandning som kallas för vitrex som innehåller flourvätesyra till syrabadet. Vill man använda något i hemma så kan man använda citronsyra, en tesked per dl varmt vatten. Man kan ha citronsyran på kaffekokplattan.